Giriga och oärliga tågfärjerederier
Posted: 05 Jul 2023 08:32
1. Statens Järnvägar
I retroperspektiv framstår Statens Järnvägar, SJ, som extremt giriga och arroganta.
1) Vid etableringen av tågfärjetrafiken 1909, var det en så stor händelse för den lilla hamnen i Trelleborg, att SJ själva ägde tågfärjelägena och dikterade att de endast betalade avgifter per tonnage av järnvägsgods som rullade över tågfärjelägena, med andra ord kunde de lägga obegränsat antal färjor var som helst vid Trelleborgskajerna, utan att betala ett öre, vilket de verkligen gjorde på 60- och 70-talen.
2) Isbrytaren STARKE var en gemensam anskaffelse mellan Deutsche Reichsbahn-Gesellschaft och SJ. Kölen lades i Kiel, där hon sjösattes, och bogserades sedan till Göteborg där hon blev klar. Hon hade en tysk och en svensk ångpanna, men svensk besättning och hemmahamn Trälleborg. Hon sjönk 1942, men bärgades av tyskarna 1943 och bogserades till Kockums varv i Malmö. Där blev hon förlängd och fick en extra ångpanna och skorsten och kom tillbaka 1945, plötsligt 100% svensk.
3) SJ lyckades också få hamnen i Trelleborg att säga nej till en polsk bilfärjeled Trelleborg - Świnoujście 1965. (Lyckligtvis förutsåg de uppenbarligen inte konsekvenserna av helårstrafiken i Travemünde, som TT-Linie öppnade i 1962, men när den svenske kommunikationsminister Skoglund såg TT-färjan frågade han generaldirektören för SJ, Upmark, hvarför den färjan hade andra skorstensfärger än SJs, var inte nöjd med svaret och beordrade SJ att chartra en färja och ta upp tävlingen (Vi befann oss då i ett regeringsstyrt Sverige med en kontinuerlig socialdemokratisk regering sedan andra världskriget). Det var en tragikomisk syn hvarje eftermiddag och kväll; kl. 17.00 anlände GUSTAV VASA från SJ med tre-fyra lastbilar och två-tre privatbilar, sedan anlände NILS HOLGERSSON från TT-Linie, fullastad, kl 18. Klockan 23.00 gick NILS HOLGERSSON fullastad och kl 01.00 gick GUSTAV VASA, med några lastbilar och privatbilar. Så småningom SJ flyttade sin led till Malmö och drev ett tag till och med leden Malmö - Trelleborg - Travemünde.)
4) Svenska färjan SKÅNE betedde sig mycket illa i Trelleborgs hamn. Både Saßnitz-färjan (varannan dag SKÅNE och varannan dag SASSNITZ) och NILS HOLGERSSON till Travemünde hade sin planerade avgångstid kl. 23.00. Då kunde man observera hur NILS HOLGERSSON släppte sina förtöjningar, gav en signal och började segla ut från färjeläget. Plötsligt kommer SKÅNE från öster, precis framför NILS HOLGERSSON, vilket tvingar NILS HOLGERSSON att slå full back, för att inte kollidera med SKÅNE. Den östtyska SASSNITZ uppförde sig aldrig så. (Faktiskt, efter att ha observerat det ett par gånger, skrev jag som ung gymnasieelev en insändare i lokaltidningen om det, hvilket fick hamnkaptenen att skälla ut officerarna på SKÅNE, och beteendet upphörde.)
5) Två färjor, registrerade i samma land, kan inte ha samma namn. Trave-Line lät bygga en lastbilsfärja för leden Helsingborg - Travemünde 1971 och döpte den till SVEALAND. När SJ lät bygga två systertågfärjor 1973 gav de dem namnen GÖTALAND respektive SVEALAND. Trave-Line protesterade, men Statens Järnvägar brydde sig inte ett dugg.
6) SJ krävde helt enkelt två tredjedelar av intäkterna från trafiken Trelleborg - Saßnitz. Deutsche Reichsbahn, i stort behov av konvertibel valuta, var bara tvungen att acceptera det.
7) Efter att de hade flyttat sina Travemünde-färjor och efter många byten av samarbetspartners och dotterbolag, blev SJ hälftenägare av TT-Saga-Line > TT-Line, som lät bygga tågfärjorna NILS DACKE (nu HUCKLEBERRY FINN ) och ROBIN HOOD (nu TOM SAWYER) för en tågfärjeled Trelleborg - Travemünde (aldrig öppnad, på grund av Berlinmurens fall och järnridån). NILS DACKE var i verkligheten ett SJ-ägt fartyg. De hade också delägande i tågfärjetrafiken Malmö - Travemünde vid Nordö Link (till vilken procentandel känner jag inte till).
8) När tågfärjetrafiken Helsingör - Helsingborg öppnade 1892 betraktades den som en dansk inrikestrafik fram till 1928, med dansk personal i Helsingborg fram till 1931. Men efter andra världskriget öppnades 1960 bilfärjeleden Limhamn - Dragør, och ingick, tillsammans med passagerarbåtstrafiken Malmö - København och tågfärjelederna København - Malmö och Helsingør - Helsingborg, i en 50/50 samtrafik mellan DSB (som ägde Dampskibsselskabet Øresund) och SJ (som ägde Svenska Rederi-ab Öresund). Men DSB-tågfärjorna på sträckan Helsingör - Helsingborg hade en konkurrent, som SJ genom sitt dotterbolag köpte, LB-färjorna. Plötsligt "ägde" SJ 50 % av DSB-färjorna och 100 % av konkurrentens färjor. Det retade danskarna i en grad som ledde till det första Scandlines, som tog över både DSB-färjorna och LB-färjornas färjor, och var anledningen till att den första svenskregistrerade tågfärjan sattes in på Helsingør - Helsingborg-leden.
I retroperspektiv framstår Statens Järnvägar, SJ, som extremt giriga och arroganta.
1) Vid etableringen av tågfärjetrafiken 1909, var det en så stor händelse för den lilla hamnen i Trelleborg, att SJ själva ägde tågfärjelägena och dikterade att de endast betalade avgifter per tonnage av järnvägsgods som rullade över tågfärjelägena, med andra ord kunde de lägga obegränsat antal färjor var som helst vid Trelleborgskajerna, utan att betala ett öre, vilket de verkligen gjorde på 60- och 70-talen.
2) Isbrytaren STARKE var en gemensam anskaffelse mellan Deutsche Reichsbahn-Gesellschaft och SJ. Kölen lades i Kiel, där hon sjösattes, och bogserades sedan till Göteborg där hon blev klar. Hon hade en tysk och en svensk ångpanna, men svensk besättning och hemmahamn Trälleborg. Hon sjönk 1942, men bärgades av tyskarna 1943 och bogserades till Kockums varv i Malmö. Där blev hon förlängd och fick en extra ångpanna och skorsten och kom tillbaka 1945, plötsligt 100% svensk.
3) SJ lyckades också få hamnen i Trelleborg att säga nej till en polsk bilfärjeled Trelleborg - Świnoujście 1965. (Lyckligtvis förutsåg de uppenbarligen inte konsekvenserna av helårstrafiken i Travemünde, som TT-Linie öppnade i 1962, men när den svenske kommunikationsminister Skoglund såg TT-färjan frågade han generaldirektören för SJ, Upmark, hvarför den färjan hade andra skorstensfärger än SJs, var inte nöjd med svaret och beordrade SJ att chartra en färja och ta upp tävlingen (Vi befann oss då i ett regeringsstyrt Sverige med en kontinuerlig socialdemokratisk regering sedan andra världskriget). Det var en tragikomisk syn hvarje eftermiddag och kväll; kl. 17.00 anlände GUSTAV VASA från SJ med tre-fyra lastbilar och två-tre privatbilar, sedan anlände NILS HOLGERSSON från TT-Linie, fullastad, kl 18. Klockan 23.00 gick NILS HOLGERSSON fullastad och kl 01.00 gick GUSTAV VASA, med några lastbilar och privatbilar. Så småningom SJ flyttade sin led till Malmö och drev ett tag till och med leden Malmö - Trelleborg - Travemünde.)
4) Svenska färjan SKÅNE betedde sig mycket illa i Trelleborgs hamn. Både Saßnitz-färjan (varannan dag SKÅNE och varannan dag SASSNITZ) och NILS HOLGERSSON till Travemünde hade sin planerade avgångstid kl. 23.00. Då kunde man observera hur NILS HOLGERSSON släppte sina förtöjningar, gav en signal och började segla ut från färjeläget. Plötsligt kommer SKÅNE från öster, precis framför NILS HOLGERSSON, vilket tvingar NILS HOLGERSSON att slå full back, för att inte kollidera med SKÅNE. Den östtyska SASSNITZ uppförde sig aldrig så. (Faktiskt, efter att ha observerat det ett par gånger, skrev jag som ung gymnasieelev en insändare i lokaltidningen om det, hvilket fick hamnkaptenen att skälla ut officerarna på SKÅNE, och beteendet upphörde.)
5) Två färjor, registrerade i samma land, kan inte ha samma namn. Trave-Line lät bygga en lastbilsfärja för leden Helsingborg - Travemünde 1971 och döpte den till SVEALAND. När SJ lät bygga två systertågfärjor 1973 gav de dem namnen GÖTALAND respektive SVEALAND. Trave-Line protesterade, men Statens Järnvägar brydde sig inte ett dugg.
6) SJ krävde helt enkelt två tredjedelar av intäkterna från trafiken Trelleborg - Saßnitz. Deutsche Reichsbahn, i stort behov av konvertibel valuta, var bara tvungen att acceptera det.
7) Efter att de hade flyttat sina Travemünde-färjor och efter många byten av samarbetspartners och dotterbolag, blev SJ hälftenägare av TT-Saga-Line > TT-Line, som lät bygga tågfärjorna NILS DACKE (nu HUCKLEBERRY FINN ) och ROBIN HOOD (nu TOM SAWYER) för en tågfärjeled Trelleborg - Travemünde (aldrig öppnad, på grund av Berlinmurens fall och järnridån). NILS DACKE var i verkligheten ett SJ-ägt fartyg. De hade också delägande i tågfärjetrafiken Malmö - Travemünde vid Nordö Link (till vilken procentandel känner jag inte till).
8) När tågfärjetrafiken Helsingör - Helsingborg öppnade 1892 betraktades den som en dansk inrikestrafik fram till 1928, med dansk personal i Helsingborg fram till 1931. Men efter andra världskriget öppnades 1960 bilfärjeleden Limhamn - Dragør, och ingick, tillsammans med passagerarbåtstrafiken Malmö - København och tågfärjelederna København - Malmö och Helsingør - Helsingborg, i en 50/50 samtrafik mellan DSB (som ägde Dampskibsselskabet Øresund) och SJ (som ägde Svenska Rederi-ab Öresund). Men DSB-tågfärjorna på sträckan Helsingör - Helsingborg hade en konkurrent, som SJ genom sitt dotterbolag köpte, LB-färjorna. Plötsligt "ägde" SJ 50 % av DSB-färjorna och 100 % av konkurrentens färjor. Det retade danskarna i en grad som ledde till det första Scandlines, som tog över både DSB-färjorna och LB-färjornas färjor, och var anledningen till att den första svenskregistrerade tågfärjan sattes in på Helsingør - Helsingborg-leden.